En Görgo resa

Efter en ytterligare en varm natt, gjorde vi en omstrukturering av packningen. Så mycket som möjligt i Lilltigerns packväskor, så Gråtigerns väskor var tomma, inför shoppingen på båten hem.

Gjorde som vanligt, programmerade Garmin på destination, inga motorvägar, inga grusvägar och så kurvigt som möjligt.

Får säga att vi har aldrig blivit besvikna, GPSen har lett in oss på fina vägar, ibland lite väl många omvägar för att få kurvor, men i det stora hela, supernöjda. Det är därför den är döpt ull tigrarnas bästa vän! Och det blev lite tråkiga vägar, men de sista milen slingrade sig fram på landsbygden. Bara några Umleitung.

Kom fram till båten i precis lagom tid, hann knappt ta av hjälmen, innan det var dags att köra på. Bytte om, och gav oss ut på en liten shoppingrunda i Kiel. Lilla barnbarnet måste ju få nåt!

Man får med en hel del på en tiger.

Bakom oss på båten stod ett par från Schweiz. När vi skulle åka av, frågade de om vi visste någon mekaniker. De hade problem med att den ena hojjen, ett glapp i kontakten till sidostödet som gjorde att den inte alltid startade. De blev så lyckliga när vi erbjöd dem att åka med hem, så kunde Ronny titta på det. Och det räckte med lite WD40 så var allt ok igen. Hoppas de får en fin resa !

Sammanfattning.

En bra resa med få incidenter, 340 mil, genom Tyskland, Österrike, Slovenien, Tjeckien och Italien. Som vanligt har vi kört lite för långt vissa dagar, kanske inte i mil, men i timmar. Det blir så när man väljer småvägar.

Vädret har var varmt, men mulet, så solen har inte gassat på, så det har varit rimligt att köra. (Förutom Timmelsjoch, med en plus och snö) Med två dagar kvar, slutade lilltigers baklampa fungera, och när Ronny plocka isär det när vi kom hem hittade han orsaken, hela lampan full med vatten.https://youtu.be/Amdpmgk2axA?si=QkaHghnUS-0kwOM4

För det mesta ätit medhavd lunch på dagen, och ätit gott på kvällen. Inte en enda snabbmatsrestaurang! Bars, ölkorv och trekantsmjukost, klarar värmen bra. Sedan har Ronny varit noga med att alltid ha några öl och lite snacks när vi kommer fram till boendet.

Men nu är det skönt att vara hemma, sova i vår svala källare, och umgås med barnbarnet. Få ordning på gräsmattan, då roboten också haft semester, och lite annat pyssel !

Ännu en tråkig körning, men nu längtar vi hem, så det var bara att bita ihop. 35 mil i 30 gradig värme tar på krafterna. Sån tur att vi fick se lite solrosor.

Hittade ett ställe där de hade mycket god sushi. Men det konstigt i denna stad, att de på många ställen bara accepterar kontanter. Har inte haft det problemet nån gång på denna resan.

Schwerin är en huvudstad i den tyska delstaten Mecklenburg-Vorpommer,och parlamentet är i det vackra slottet som ligger fint intill Tysklands fjärde största sjö. Ca. 61 km2.  Det säger en del om våra svenska sjöar, vår fjärde sjö är Hjälmaren 464 km2.

Men en fin liten stad som är värd ett besök. Imorgon blir det 15 mil till Kiel, och båten hem. Längtar allt hem när man får så fina badbilder hemifrån.

Tråkiga vägar men inte så mycket trafik. Varmt.

Kom fram till den lilla mysiga staden Naumburg. Bodde på Hotell och restaurang Toscana. Satt i biergarden, i skuggan av kyrkan och tog 2 öl, innan vi ens packat av hojarna.

Egentligen rätt ok vägar, men hotet av regn gjorde att vi inte var så nöjda. Garmin ledde in oss på lite kurviga vägar, mellan små byar.

Nästan 30 mil, på rätt tråkiga vägar, men mest på grund av vädret. Precis när vi körde över gränsen till Tjeckien, öppnade himlen sig. Snabbt in på en tapp, där de byggt om två handikappsparkeringar till en rastplats under tak. Fick bli en macka och Ronny hade sitt te.

Väl framme i Prag, hittade vi hotellet direkt, och där stod en svensk tjej, på sin Tiger 900, som precis checkat in. Hon hade köpt hojjen på Johans mc, själv bodde hon i Skåne. Världen är liten ibland. Parkerade i garaget, där det var 100 grader varmt. Men ett fint rum på 9:e våningen.

Tog tunnelbanan till centrum, och var ju tvungna att leta upp puben Lokal, som även är ett hotell. Där bodde vi för många år sedan när vi var i Prag för att fira nyår.

Så här skriver Lokal på sin hemsida.”Historiskt sett den första och bokstavligen den längsta Lokál – den mäter 69,78 meter där vi serverar öl från 12 tankar och där upp till 1300 gäster besöker dagligen. Tack vare sin livliga adress i Prags centrum är det alltid fullt och livligt, precis som vi vill ha det” Om man inte vill äta, kan man hänga på utsidan, men igår regnade det, så vi fick hänga i svalen. Mycket goda öl, 2 för endast 67 sek.

Det regnade och vi hade missat att ta med regnkläder eller paraply, så det blev en soppa och en öl på en mysig bar, för att sedan leta sig till vårt boende igen.

Dag två, bra frukost på hotellet, med många olika stationer. Vilade lite på rummet, och planerade framåt.

Därefter blev det tunnelbanan till centrum. En 24-tinmarsbiljett kostar cirka 55:- per person. De ni, Västtrafik!

Strosat runt i staden, druckit öl, ätit, druckit öl igen. Det pågick en folkmusik-festival, men det var för mycket fiolgnissel, och gälla stämmor för att det skulle vara njutbart att lyssna på. 

Gick förbi Absintbaren, där vi var för några år sedan. Ronny säger att han fortfarande kommer ihåg hur illa det smakade med absintöl!

22 mil, men vilka mil ! Vi körde bla. över Hengstpass, och genom nationalparken Kalkalpen. Dessa vägarna slingrade sig genom landsbygd, och genom helt öde skogar. Lite trafik, och mjuka fina svängar. Ofta längs med vatten

Tyvärr lite regn, men å andra sidan lagom varmt. Nationalparken är viktig, då det inte finns så många gamla stora skogar kvar. På 1700/1800- talet försvann många skogar, då det krävdes mycket träkol, för att hantera järn- och kalkutvinning.

Väl framme i Melk, som var en gullig liten stad, kunde vi parkera på gatan, det var gratis för motorcyklar. Staden är mest känt för sitt barocka benediktinerkloster, och läser man på så kan man även se att år 1950 hölls det första officiella österrikiska schackmästerskapet för kvinnor i Melk, vars vinnare var Salome Reischer.

Eftersom detta blev sista natten i Österrike, fick det bli Schnitzel till middag på självaste rådhuskrogen. Mycket gott, men oj så mycket mat.

Bodde på Pension Babenberger för 885:- inkl frukost. Rent men väldigt slitet, slitna handdukar och lakan. Verkligen gammeldags pensionatkänsla.

Morgonen började med en macka på resterna från gårdagens middag. Det räckte även till en lunchmacka, som vi åt på en grusväg mitt ute i ingenstans.

Tyvärr så fick vi vända och omnavigera pga grusvägen av krossat kalksten, vi kör ändå på Michelin Pilot road 5. De funkar bra på svenska grusvägar av 70 typ. Mina förra däck gick 1700 mil och var inte helt utslitna men jag valde att byta till nya inför denna resan, tyvärr så märkte jag ingen skillnad när jag hade nya.

Medelhastigheten var inte så hög idag pga kringelikrokvägar. Som högst var vi på ca 1800 meter, Obertauern där fick Lena ge sig, och stanna och ta på sig en tröja.

Väl framme i Schladmin, fick vi ett rum med utsikt över hela byn. Trevlig balkong

Dock låg detta boende 1,5 km från byn, inte så farligt tänker man, men det var väldigt brant både ner och upp, så hempromenaden blev svettig, för det var regnjacka på.

Nu har vi vaknat upp till ett mulet landskap, men ännu inget regn.

Såna här skyltar skulle behövas i Sverige ”blinka när du lämnar” Överlag kör alla bättre än i Göteborg. Ingen pratar i telefon, blinkar för det mesta, är hjälpsamma, och släpper fram varandra.

Bodde på Landhaus Hubertus Wellness, 1244:- Fint ställe, men det låg 1,5 km från centrum, brukar inte vara några problem, med det var brant uppför ! Trevlig balkong med utsikt över byn.

Åkte från Garda på morgonen, och hade fina vägar genom grönskande dal gångar. Men när det blev lite plattare, så blev vägarna långsamma och tråkiga. Vi körde på motorvägen, vilket vi vanligtvis undviker.

Kom fram till Hotell Cristallo, och fick parkera gratis intill kanten av parkeringen. Fint rum med härlig balkong, och bra ac. Gick en promenad utefter stranden, och fascinerades av hur mycket människor överallt. Visste inte riktigt vad vi väntat oss, men det här är ett turistställe utan dess like. Senare på kvällen gick vi längs med restaurang/shoppinggatan, och så mycket folk!

Efter frukosten, som ingick, planerade vi vart vi skall åka härnäst, och därefter blev det faktiskt stranden några timmar. Bad i havet, med höga vågor.

Mystiskt fenomen händer med Ronny i saltvatten. Han flyter inte det minsta. Inte ens när det kommer stora vågor lyfter han. Lena däremot flyter som en kork!

Men vad är det med Cikador!? Varför håller de på och väsnas hela tiden? Det var tyst en stund på eftermiddagen, men sen drog de igång igen!

2 nätter för 2296:- inkl. frukost. Gratis parkering för hojjarna, trevlig balkong, med viss havsutsikt. bra läge. Lugnt läge, förutom cikadorna. Trevligt att kunna göra sig en liten kanna med te.

Nu var det färdigstrosat i stan, och tigrarna behövde sträcka på benen. Vi tog en sväng till Madonna och fikade.

Gårdagens bad gav mycket onda fötter så senare på kvällen blev det ett köp av plastmockasiner/badladdor. Idag efter Stennis gamla ort med gofika med taskigt te som var lika starkt som varmt kranvatten (inget att gnälla över det är så här vanligt te smakar sa Lena) Tillbaka i Garda skulle det badas, alla var på väg hem men inte vi .Jag sprang i och fötter fungerade smärtfritt, ibland ångrar man sig varför har jag inte köpt detta badtillbehör tidigare i mitt liv, men en liten parantes. (Lena köpte ett par också på väg till badet)