22 mil, men vilka mil ! Vi körde bla. över Hengstpass, och genom nationalparken Kalkalpen. Dessa vägarna slingrade sig genom landsbygd, och genom helt öde skogar. Lite trafik, och mjuka fina svängar. Ofta längs med vatten
Tyvärr lite regn, men å andra sidan lagom varmt. Nationalparken är viktig, då det inte finns så många gamla stora skogar kvar. På 1700/1800- talet försvann många skogar, då det krävdes mycket träkol, för att hantera järn- och kalkutvinning.
Väl framme i Melk, som var en gullig liten stad, kunde vi parkera på gatan, det var gratis för motorcyklar. Staden är mest känt för sitt barocka benediktinerkloster, och läser man på så kan man även se att år 1950 hölls det första officiella österrikiska schackmästerskapet för kvinnor i Melk, vars vinnare var Salome Reischer.
Eftersom detta blev sista natten i Österrike, fick det bli Schnitzel till middag på självaste rådhuskrogen. Mycket gott, men oj så mycket mat.
Bodde på Pension Babenberger för 885:- inkl frukost. Rent men väldigt slitet, slitna handdukar och lakan. Verkligen gammeldags pensionatkänsla.